En Lagkampdomares betraktelser...

 

Jaha, så var det dags. Nu står man här i markeringsrutan. Usch vad nervös jag är. Vad har jag gett mig in i? Hur gick det här till egentligen?

 

Javisst ja, det var under ett planeringsmöte för Lagkampen 2006 som någon frågade om man kunde ställa upp som garanterat mutbar domare.

- Självklart, svarade man spontant.

Hade ingen aning om vad man gav sig in i eller hur det skulle gå till. Bara hört talas om hur kul och trevligt alla tycker det varit som deltagit tidigare.

- På ett villkor, att Britt-Marie ställer upp. Kom det lite eftertänksamt.

Hon ställde upp, trots att hon inte heller hade någon aning vad det handlade om.

 

Så nu står man här utan återvändo, för här kommer första laget…

Efter ett par tre lag kom man igång, hälsade välkommen, förklarade vad som skulle ske. Och med hjälp av funktionärerna, som var ärrade lagkampare, flöt det på riktigt bra. Stämningen hölls hög med hjälp av alla disciplinerade och omtänksamma deltagares fantasifulla mutor. De tyckte att domaren skulle hålla sig pigg med hjälp av kaffe, godis och frukt. Och otörstig med hjälp av diverse drycker.

 

I dirigeringsrutan upplevde Britt-Marie kollektiv inkallning för första gången. Hela laget rusade bakåt för att få med sig hunden. Det funkade alldeles ypperligt.

 

Under middagen blev det dags för ytterligare mutor för att hålla domarna på glatt humör i form av delikatesser, sång och dryck. Heja Hallands.

 

Från söndagens sökruta finns några händelser som, trots att lagkampen betraktas som en lekfull tillställning, visar sig även innehålla lagkampvilja, vägrarförloranerver och villvinnamentalitet.

Sökrutan innehöll nämligen en 50 poängare, den låg givetvis längst ut och var mycket eftertraktad. Efter att hundarna arbetat sin tid i rutan fanns det en begränsad tid även för deltagarna att hjälpa sina hundar att plocka in dummies.

Ta tillexempel den här, när tidtagaren räknade ned från 7, 6, 5, 4, vid tre hade en deltagare hunnit ut 20 meter i sökrutan. Eller den här när tidtagaren räknat ned, rusar en av deltagarna ut  likt en brunstig älgtjur så kvistar och mossa rök omkring honom, i jakten på den långtutliggande 50-poängaren. Ett tips till nästa års arrangör, Dalarna, är att ha en ambulans med utbildad sjukvårdspersonal i beredskap.

 

Till slut vill Britt-Marie och jag tacka alla deltagarna för alla mutor och ert glada humör. Utan er, ingen lagkamp.

 

Tack och hej, från Britt-Marie och mig.

 

/ Pär

Våra domare, Britt-Marie Erlandsson och Pär Johansson.